Det förklaras längre ner vad det är för kontrakt jag skriver under.
"Sista chansen att vända om..."
Vi var på rundtur i Berlin idag, gick runt på Alexanderplatz och såg plötsligt någon kasta sig ut från toppen av Park Hotel, fara ner i en lina längs husväggen och försvinna bakom Burger Kings tak. Folk runt omkring stannade till och kommenterade saken för varandra och jag utbrister: DET DÄR VILL JAG GÖRA.
Sagt och gjort, vi frågar en man vart man behöver gå för att komma upp dit och travar sedan in i receptionen på hotellet och jag skriver på ett kontrakt som säger att jag är medveten om vad jag gör och att företaget får använda eventuellt film- och fotomaterial till sin reklam.
Sedan åker vi upp till Panoramaterassen (37 våningar upp, eller 125 meter över markytan) och möter ett gäng andra adrenalinkickande utlänningar som glatt meddelar mig att detta är andra eller tredje gången de låter sig själva falla ner från språngbrädan och att det inte finns något bättre.
Jag får på mig en sele, vandrar ut på brädan och tittar ner. Alla är så små. Tittar ut. Det är så vackert. "Lägg en hand på vardera räcke, är du snäll, så hissar vi upp dig lite. Ha så roligt!"
Det var så roligt. Jag landar i armarna på en svensktalande tysk kille som skrattar och frågar om jag vill göra det igen. Jag säger att det vill jag hemskt gärna, rusar nerför den sista trappan, in i hotellet och får hoppa en andra gång helt gratis!
