Precis; idag har jag kört häst och vagn, bokat flygresor och lärt mig saker om taoismen. Så underligt, ibland ter sig livet som en enda finurligt uttänkt serie av händelser förklädda som sammanträffanden. Igår kväll loggade jag in på Skype, hälsades av Lorenzo, en god vän som bor i Italien. Vi har inte setts på lite över ett år, och han bjöd ner mig till Pisa.
Jag gick, mest på skoj, in på Ryan Airs website - och hittar biljetter till Pisa för € 6,00. Det finns en tur-biljett och två retur-biljetter. Jag köper dessa biljetter och är alltså i Italien 1-4 oktober.
Medan Gisi och jag satt och pratade om det här, sa hon plötsligt: "Du, om vi inte skulle ta och skicka dig till Paris! Ska vi kolla upp det medsamma?" Varpå vi bokar en resa till Paris, fem dagar i början av december.
Till Berlin ska jag också resa, någon gång i mitten på oktober. Där hälsar jag på Lisa, som flyttat dit ner. Detta kom vi överens om ett par minuter efter att frankrikeresan var bokad.
Matthias sa igårkväll till mig att han enkelt kan ta med mig till holländska gränsen valfri helg, då en av företagets filialer ligger i närheten. Så jag ska alltså också till Holland. Alla dessa resor bestämda under loppet av knappt 16 timmar.
Och idag har jag som sagt varit ute och åkt vagn, också det en tillfällighet. Va, sa jag inte igår att jag skulle? Jo, och jag befann mig som avtalat på Rettershof klockan två, prick. Men då hade den trevliga gubben hunnit åka iväg mot borgen utan mig. Nå, jag blev inte så nedstämd över det, utan bestämde mig för att traska till postkontoret i Königstein istället. Jag tar inte den vägen jag brukar, utan tar av uppåt och hoppas att det ska finnas en väg till staden som för en gångs skull inte innebär mördarbacke på mördarbacke.
Jag svänger ett par gånger och kommer slutligen ut på en landsväg med vacker utsikt - Königstein ligger på andra sidan en ganska djup dal. På vägen kommer en spaniel glatt springandes mot mig, bakom den en kvinna på cykel, ett äldre gående på och... en häst med vagn! På denna väg jag på måfå valt möts jag av samma gubbe och blir återigen ombordbjuden.
Den här gången får jag köra! Tjoho, det var jätteroligt och jag fick dra i tyglar och prata med hästen som heter Ikaros. På mitt nattuksbord här hemma ligger sedan några dagar, som av en händelse, en bok som handlar om Ikaros, den grekiska hjälten som flög mot solen.
Efter turen, som säkert varar en timma, är jag återigen på väg hem och går förbi en kyrkogård. Av någon anledning tycker jag om att vara på kyrkogårdar, så jag sätter mig på en bänk och läser en stund. Boken handlar om taoism och detta beskrivs med hjälp av samtal med och exempel kring Nalle Puh. Historia och filosofiska diskussioner blandat med honingsburkar, alltså.
Taoismen är ett vackert sätt att se tillvaron. En liknelse beskriver hur en taoist smakar på ättika och ler. "Så som taoisten ser det, uppstår surhet och bitterhet i ett människosinne som ingriper där det skulle låta bli, och som inte uppskattar tillvaron. Livet i sig själv är ljuvt, om man förstår och använder det för vad det är."
